Blogg

24. feb, 2020

Hej igen!

Jag heter LIA och är agent nr 68.
 
Här fortsätter jag att berätta om underliga saker som händer här hos mig i huset "Gläntan", som står så vackert i en liten glänta, ensamt mitt i skogen.
Det är gammalt, från 1800 talet och har varit i vår ägo i mer än 20 år. Vi har haft det som sommarbostad och då bodde vi här från tidig vår till sen höst. För nio år sedan bestämde vi oss för att flytta hit permanent. 
Eftersom det är ett så gammalt torp, fanns det inte några bekvämligheter, det måste fixas och det ena rummet gjordes om till badrum. Det var ingen isolering under golvet, bara jord och därför måste den skottas bort och där låg nergrävd en rådjursklöv, som också åkte ut tillsammans med all jord. 
 
Det jag nu berättar om måste upplevas för att man ska tro på det och är ytterligare en av mina otroliga, men verkliga händelser. 
Allt förändrades över en natt, jag vaknade, satte mig upp och hela rummet var fyllt av spiraler som lyste i regnbågens alla färger. Dom hängde ner från taket och snurrade och strålade ut en otrolig energi. 
Efter denna natt blev allt i huset konstig och förändrat, det började hända oförklarliga saker, speciellt på nätterna och i det rummet där vi sovde.
Det blev en väldigt spännande tid och jag var så fascinerad, kunde ju inte förstår vad det var som jag upplevde, det var bio varje natt.
När jag släckte lyset kom blågröna skepnader krypande efter väggarna och små, små lysande stjärnor svävade i luften och landade i sängen. Det blev ett magiskt sken i rummet och en märklig och annorlunda energi, med en tryckande känsla som om luften i rummet vibrerade.
 
 Jag väcktes varje natt av lysande varelser som svävade ovanför mig med ett bländande starkt vitt och ibland färgat sken. Från början var det ritade konturer som liknade geometriska former, men med tiden blev det ansikten som kom nära, människoliknande varelser som kröp på alla fyra på taket, olika slags djur kom svävande och ibland krypande.
En natt svävade självlysande kandelabrar genom rummet och strålade med ett skimmer, som lyste upp hela rummet och dom liksom växte ut från taklampan, en efter en och försvann in i kaminen som står i hörnet.
Jag låg länge och tittade på dom,  en efter en svävade över taket och det tycktes aldrig ta slut, så jag började räkna tyst för mig själv och när jag kommit till femtio, vaknade min man och undrade varför jag var vaken och då försvann allt. Det var alldeles tyst så han måste ha känt av energierna. Ja, jag vet att det låter tokigt, men jag såg det verkligen. Den natten när det hängde tjocka energi- strängar ner från hela taket, då såg även min man det och sa, "det ser ut som sockervadd," 
 
Dessa nätter var surrealistiska och jag berättade om vad jag såg för mina nära och kära, men ingen förstod någonting, dom trodde nog att jag blivit tokig. 
Jag kunde inte heller förstå, men med tiden kom andra också att förnimma saker som inte kan förklaras, men att förstå eller förklara allt det som hände kan jag inte. 
Jag vet bara vad jag upplevde och nu några år efteråt, har jag läst och hört om människor som varit med om liknande händelser och förstår att det finns mer än det vi ser, i de andra dimensionerna som gränsar till vår. 
 
Nej, jag var inte rädd från början, eftersom det bara var vackra lysande saker som kom, men med tiden förändrades energierna och det kom väsen och kryp som kändes otäcka. Energin blev så tät och tung att jag såg hur den hängde ner från taket och detta spred sig i hela huset. Ju mer uppmärksamhet jag gav till det, dessto värre blev det i huset. 
Först då förstod jag, att det kunde komma sånt som hade negativ energi och inte var så gott. Det var också då min rädsla började och jag provade allt för att det skulle försvinna. 
Min son som har krafter utöver det vanliga hjälpte mig att rensa bort de negativa energierna och även den guldskimrande ängeln som besökte mig en tidig morgon hjälpte till, så idag är det mycket lugnare och ljusare i huset. Men eftersom det finns en portal här så kryper energierna tillbaka igen och det går inte att få riktigt lugnt i huset. Det är mycket bättre, men jag sover inte längre i det rummet, det går inte, det är för mycket energi och för oroligt för mig, som ser och känner saker man normalt inte ska göra. 
Jag tror inte heller att det är nyttigt för oss, att varje natt utsättas för den kraftfulla energin som det var här på nätterna, då det var som värst.
 
Vår hund, Saida som var gammal, men helt frisk, påverkades troligtvis också av detta, eftersom hon sov i samma rum som oss, så efter en tid blev hon sjuk och så dålig att vi måste avliva henne. Det var en stor sorg för oss, men hon kom och visade sig för min man fyra gånger, han såg henne lika klart som när hon levde. 
Jag har förstått att den djurklöv som låg under golvet och som vi tog bort när vi gjorde badrummet, var lagt som ett skydd mot de negativa energierna och för att stänga sprickan mellan världarna som finns i huset. Gammalt tillbaka gjorde man en speciell ceremoni och använde just delar av djur för att lägga skydd mot detta. 
Folk som känner till det här huset, berättar om, att man förr sa att "det spökar i det huset".
Har du också varit med om något som "inte finns", så skulle jag bli glad om du vill berätta om dina upplever. 
 
Kram från LIA
11. feb, 2020

Lia

Jag bor i ett hus i skogen och här är slöjan mellan världarna extra tunn, det finns en (spricka), en portal här och man kan säga att det är som en motorväg, där besökare från olika dimensioner kommer och går. 


Huset står på ett område som sägs ha varit en kraftplats där man för mycket länge sedan utförde rituella ceremonier och vissa säger sig ha hört att här också gammal tillbaka kan ha varit någon form av avrättningsplats. 
I ett hus alldeles i närheten, bodde för mycket länge sedan en gammal kvinna, av huset är nu bara grunden kvar och den igenstenade djupa brunnen.Träden som fortfarande står kvar där har mörka hängande döda eller halvdöda grenar. Dom är täckta med långt svart skägg, det visar vilken energi som fortfarande finns kvar på den platsen och att det troligen förekom saker där, som kanske inte tålde att se dagens ljus.

Här hos oss häner det saker som jag vet att man har svårt att tro på, om man inte upplever det själv och en av dessa overkliga händelser är den som jag nu ska  berätta om. Vill bara understryka att det här inte är någon fantasi, eller något jag hittat på, jag har verkligen upplevt det på riktigt!!  
 
Detta oförglömliga  möte hände för ca 4 år sedan, då det hade hade varit väldigt oroligt i huset en längre tid. Det var i maj månad, det var gryning och hade börjat bli ljust ute, klockan var mellan 04.00-05.00. 
Jag vaknade av att en lång lysande varelse med stela långa kliv, kom gående från hallen in i sovrummet. Hela rummet lystes upp av den strålande ljusvarelsen, den såg ut som en soldat och hade höga stövlar, byxor med ett slags skydd på benen. På överkroppen var den klädd i något som liknade en brynja eller en rustning, med ett bälte om midjan och på händerna hade den långa handskar. Jag kunde inte se dess ansikte, eftersom det skuggades av hjälmen som den bar på huvudet, så där ansiktet fanns var bara mörker. 
Hela varelsen vibrerade och lyste som av bärnsten eller guld och den omslöts av en tunn linje, som av rent vitt lysande ljus, så starkt att det var svårt att se på den. Allt vibrerade och lyste och den utstrålade en energi, där jag kunde känna att jag och det jag upplevde var utanför tid och rum, det kändes som ett vakum,  där tiden stod stilla. 
Besökaren kom fram till sängen, vände sig mot oss och gled in ca 1/2 meter över sängens fotända, böjde huvudet och tittade ner på min man som låg och sov. Jag låg tyst i sängen bredvid och tänkte:"titta inte på mig, titta inte på mig"..... 
Jag var inte rädd, men förstod ju inte vad det var och vad den ville och jag kunde också känna den enorma makt som detta väsen utstrålade och det var en känsla av samma kraft som man upplever både när vi kommer till detta livet och när vi lämnar det. 
Detta varade nog inte mer än någon minut, men kändes som en evighet.
Min man vaknade plötsligt, han som inte brukade vakna förrän det var morgon och när han frågade: är du vaken nu, då försvann den och som det heter i sagan, "då bröts förtrollningen".  
Men eftersom jag låg absolut tyst och nästan höll andan, så förstår jag att han vaknade av besökarens kraftfulla energi. 
Jag berättade för honom vad som hänt, men han sa att han inte hade känt eller sett något? 
Jag vet inte vad den ville, men det har blivit lugnare i huset efter detta besök och det är jag väldigt tacksam åt. För även om det är både spännande och otroligt fantastiskt att se och uppleva det man inte tror ska finnas, så är det inte alltid så trevligt när det kommer saker som är otäcka. 
 
Jag målar ikoner och denna ljusvarelse kan jag känna igen som en av Ärkeänglarna och speciellt Ärkeängeln Mikael, Änglafursten, den främsta av alla änglar, som när han beskyddar oss är klädd i en skinande rustning, mycket lik den som denna ljusvarelse bar. 
Det står skrivet om Mikael  att han hade ett bälte av guld, hans kropp var som av krysolit (betyder guldsten) och hans ansikte som skenet av en blixt.Hans ögon var som eldslågor, hans armar och ben som blänkande koppar och hans röst ljöd som larmet av en folkmassa. 
 
Kraften som jag här kunde känna beskrivs ofta i ängla uppenbarelser, som enorm. Jag vet inte varför den kom denna morgon, men det var en otroligt stark upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. 
Det var en ljusvarelse, men med enorm kraft och jag kunde verkligen känna hur mäktig den var och då kände jag min litenhet. Den hade dock inga vingar som vi vanligtvis ser på bilder av änglar,  men enligt gamla skrifter så hade änglarna inte vingar från början, utan där sägs att dessa tillkommit senare, för att vi ska förstå deras väsen. Har tänk mycket på denna händelse, kanske den kom med beskydd och hjälp och renande energi eftersom det blivit lugnare i huset efter detta besök. 
 
Ja, det är mycket konstigt som har hänt här och jag kommer längre fram att berätta om andra upplevelser som jag  haft. 
 
Har du som läser detta också varit med om någon liknande upplevelse? 
 
Önskar er allt gott
Kram från LIA
Agent 68
 
 
9. feb, 2020
Hej då är jag här igen!
Idag tänkte jag blogga om vår inställning till känslor, undermedvetna och medvetna.
Ibland vill man inte kännas vid känslorna, inte se dom, inte röra dom, man flyr, och detta sammantaget skapar blockeringar i vårt inre.
Allt vi gömmer skapar stagnation hos oss, skapar stress, rädslor, oro, dränerar oss på energi, ger oss mardrömmar eller sömnlöshet och som sagt var blockeringar som i sin tur kan mynna ut i sjukdomar.
 
Hur känner just DU inför det jag skriver här,,,??
 
Livet är inte alltid lätt och brytpunkter stöter vi på hela tiden, det är så livet ser ut.
Det finns en del hjälpmedel att ta hand om sitt känsloliv med trauman och blockeringar.
Man kan tex använda healing eller regression, båda dessa skapar bättre flöde i livet och kan lösa trauman och blockeringar.
Yoga och massage frigör också stress mm. 
Att få slappna av behöver vi alla mer av.
 
Man kan också använda sig av någon att prata med men alla klarar inte av att öppna sig på en gång, så det krävs tid och tålamod att vänta in sig själv.
Det sägs ju att "Rom byggdes inte på en dag" och precis så är det, ibland går det inte att hasta fram.
Första steget är alltid svårast att ta men det är början till att få bli hel, och många små steg bygger till slut en stabil grund att stå på.
Att få känna sig hel är något alla har rätt till <3
 
Agent 31/ Birgitta 

 

5. feb, 2020

Att ta kontakt med Andra sidan är som en intressant resa varenda gång!

Det är inte alltid man får kontakt med den ande som man frågar efter. Jag ser på det som att ibland kan det komma någon och ”tränga sig före” så att säga, för att det finns något budskap som ska fram.

Ofta kommer det fram detaljer till den som frågar som han eller hon känner igen, som en bekräftelse på att det är ”rätt” ande så att säga. Det kan vara symboliska bilder vissa gånger och andra gånger kan det komma bilder som är mitt i prick.

När jag kopplar upp och känner in en ande så kan jag känna mycket i min egen kropp. Jag kan känna att jag blir lång, kort, smal till exempel eller har något fysiskt hinder osv. och jag ställer frågor till anden. Det kan komma fram vilka egenskaper anden hade i livet och hur han eller hon mådde inombords.

Ja, varje kontakt är unik och man får en bit livshistoria som gör att jag känner mig som ett med hela Universum. Jag känner en ödmjuk tacksamhet över att få vara budbärare mellan olika dimensioner. Magiskt!

Kram/Viola

4. feb, 2020

När jag började lära mig tarot så lärdes jag att när man kommit till punkten där man kan lärdomen i korten så kan man höra tidens vind viskas till en genom arkanan. Det är som en känsla och en uppenbarelse som förmedlar budskap. Jag var väldigt förvånad när jag märkte att det stämde.

 

Jag låsas inte som om jag vet vilket kort jag kommer dra innan jag lägger det, men jag kan definitivt känna budskapet av kortet när jag lägger fingrarna på det.

 

Jag har märkt att det finns tusentals tarot läggare och tusen olika sätt som personer gillar att lägga dom, men jag märkte i väldigt ung ålder att inviga sig till ett sätt som man tycker är utmanande och avancerat är det bästa sättet.

Sättet som jag lärde mig korten tog nästan tio år och var fruktansvärt plågsamt. Jag tror från en annan persons perspektiv så är tarotleken ett facit eller ett kul sätt att fuska i livet, men för mig så är det inte alls i dom banorna, en av dom omtalade reglerna i tarot är att aldrig spå sig själv för många har en tendens att tolka korten efter sina önskemål och förhoppningar men klarar inte av att kanske ta en kall och obehaglig sanning som korten reflekterar om dom själva.

 

Oftast så har man ett favorit kort som man antingen identifierar sig med eller som där är ett minne kopplat till. (vi har ofta dom typerna av samtalsämnen mellan kollegor) kortet som en kan nämna kommer alltid upp som ett samtalsämne för alla har sin egen åsikt om vad korten betyder. Vissa kort ses ur ett otränat öga som ”bra” kort och andra som ”dåliga”kort baserat till stor del på betydelsen och beskrivningen på kortet. Några vanliga kort som många har som favoriter är dom älskade eller äss i bägare och solen. I mitt fall så är favoritkortet tornet. Tornet står för undergång och är det kortet som är absolut svårast att hitta något hopp i över huvud taget. Majoriteten av tarotläggare är rädda eller hatar detta kortet, men jag älskar det. Tornet påminner mig om när jag började med tarot, där jag var i mitt liv och hur ensam jag kände mig och att i den stunden i mitt liv så hade jag inget hopp kvar. Bilden av tornet är två människor som kastas ut ur ett högt raserande torn mot marken, död är en enkel beskrivning på hur man kan se resultatet och ofta slutar det väldigt illa när man får upp tornet. Kortet är nästan en förbannelse som avspeglar människor som byggt sig själva så högt så dom inte har någon annanstans att gå mer än att falla och därefter reser dom sig upp och börjar igen bygga sig upp i sitt torn för att upprepa processen. Jag ser hopp i tornet. Jag ser tornet ur mitt eget liv, som en påminnelse om att när livet är som mörkast och man inte dog i processen till botten så finns där i slutet av dagen bara en väg att gå och det är uppåt. Den tanken gillar jag och jag ser den som väldigt befriande.

 

Efter att ha varit i ett mörkt helvete i livet och gått ensam i den dalen så får man ett perspektiv som är lika värdefullt som guld när man lär sig tarot. Om man har haft ett enkelt lyckligt liv så tycker jag personligen inte att tarot är rätt sätt att lära sig spå. Sättet jag lärde mig på var väldigt isolerat och väldigt nedtryckande av ens självvärde. Jag följde ett diagram om hur jag skulle lägga ut korten sen gjorde jag det utan att tidigare lärt mig betydelsen tillbringande korten. När korten är utlagda så tittar du på dom och spår utan någon hjälp. Processen av att spå med t.ex. 6 kort kunde ta timmar för där är ingen som berättar vad dom betyder. När jag försökt tolka symboliken i korten och försökt föreställa mig vad som lett till att dessa karaktärer hamnat i dessa situationerna och vad följden av dom kom till att bli så fick jag en väldigt intim relation till mina kort och det bandet som jag skapade kunde verkligen kännas. Jag började efter några år läsa om korten ett efter ett men i och med att jag har dyslexi så har det varit jättesvårt för mig att komma ihåg vad korten heter och betyder. Men träning ger perfektion. Jag är inte skämtsam när det kommer till tarot och känner mig ofta förolämpad när andra tolkar leken ytligt och utan perspektiven i korten. Alla korten har en fast betydelse och en annan tolkning om kortet läggs omvänt. Ett omvänt kort visar skuggeffekten hos kortet och är något som många inte lär ut tillräckligt grundligt.

 

Jag är en tarot entusiast och känner att jag har en djup relation till leken och är tacksam för möjligheten att kunna använda den för att hjälpa andra genom sina mörkaste stunder och problem så som den hjälpt mig.

 

Jag tränade på detta sättet varje dag i rätt många år för att få in historien bakom korten som så många inte kan eller glömmer. Korten är i relationer med varandra och där är ett släktträd som kan bildas emellan dom. Jag har en favorit historia mellan två av korten som jag gärna delar en annan gång för tyvärr så är det inte många som kan den vilket jag tycker gör den extra spännande.

 

Jag följer sällan vad andra säger om tarot och hur dom anser att den ”enklast” tränas. För mig så är ett enkelt sätt inte ett bra sätt för tarot är en livsstil och inte en hobby. Ett intresse för tarot kan leda en lång bit på vägen till att få höra den viska. Hur man får ett band med sin lek är en vanlig fråga som jag hör och får med jämna mellanrum och svaret är att när du känner att makten i korten gör dig rädd och du föredrar att se vad som händer utan att blanda in arkanan i det och du vill lägga undan korten men känner att du förråder leken samtidigt och att du förlorar en del av dig själv, när du känner ett hjärtslag från din lek som en lockelse som kallar på dig då har du ett band med leken och är på god väg till att börja…

 

//Jeppe